Denise Snetselaar

 

Jessica är verkligen en underbar tjej och jag hoppas hon hade en awsome födelsedag! Jag kom ihåg sist jessi fyllde år, men vid den tiden kände inte jag henne. Jag tycker det är så grymt kul att vi lärt känna varandra, för vi är nästan med varandra varje dag, vi går och handlar och tvättar tillsammans.

 

Många frågar mig om jag saknar min familj och Uppsala. Klart jag gör det men jessica har blivit min lilla familj. Man vet att hon alltid finns 3 sekunder ifrån en. Hon har verkligen funnit en plats i mitt hjärta. Varje gång jag blir ledsen så vet jag att du alltid finns där, och jag hoppas du kan förstå att jag gör allt för dig! När hon åker hem till sin familj så känns det tomt här hemma... men jag hoppas att du hade en super rolig födelsedag, att du fick krama ihjäl KP. Jag längtar tills du kommer hem igen!

 

Puss och kram älskar dig <3

 

Hej hej!

Idag är det första dagen på praktiken, jobbar kväll idag så börjar 12.30. Så himla skönt! Tänkte berätta lite om min vecka, den har veckan har nog varit den intensivaste veckan rent psykologiskt. Jag sa redan i sommras att nu när jag börjat skolan så ska jag strunta i allt. Jag ska bara fokusera på skolan och inga killar eller någon annan ska stå ivägen. Men så klart så vart det ju inte så :) de första jag får uppleva är folk som jag aldrig trodde skulle gilla mig. Det har varit en hektiskt vecka då de är jag som måste bestämma mig. 

 

Jag har aldrif varit med om att flertal olika personer gillar en samtidigt och tillslut måste man välja. Jag kom en person väldigt nära, jag öppnade upp mig och den personen sårade mig så brutalt mycket. Jag trodde att den här personen skulle vara den som aldrig skadade ens hjärta och alltid tro på en. Tiden gick och jag fick se en helt annan sida. Den här personen kommenterade varenda sak jag gjorde, varenda grej jag hade var dåligt. Jo självklart fick jag tillslut nog. Jag vill den här personen väl men för att den ska förstå vad den har gjort för fel så måste jag skita fullsrändigt i den. Sen nu när jag sitter och läser dens blogg så ser jag fortfarande att den inte har förtått. Jag undrar hur länge jag ska behöva särbehandla personen såhär. 

 

Jag önskar verkligen inte någon det här. För det är inte kul att behöva känna att man inte är värld något för den här personen. Skulle inte ni känna att ni va dåliga om ni fick klagomål efter klagomål? 

 

När jag väl fick nog släppte jag allt. Jag mår så bra inombords och det var väll det jag behövde. Bara att få vara ifred.

 

Nu ska jag fixa iordning mig sen gå upp för helvettes backen till VFUn!

 

Kram!

Så lycklig! Hela sommaren har jag varit stressad och gått och ältat över tentor som jag ska glra i slutamet av sommaren. Igår fick jag veta att jag har klarat alla plus den som jag gjorde idag! Kan inte vara gladare! Känns som en stor sten har släppt ifrån mina axlar :D ahhh jag är så glad!

 

Har en till sak att berätta! Mitt förraa inlägg va ganska komplicerat och så. Jag fick världens gulligaste brev ifrån en av mina bästavänner! Har inte träffat henne på hur länge som helst och vi har haft våra dagar där vi inte varit sams. Men de brevet gjorde mig verkligen sjukt glad. Ni vet när man har en vän som är så bra att man inte ens behöver prata med varandra utan att veta att den finns där? Det känns så skönt att man vet att det finns en person långt bort som fortfarande bryr sig. För det känns som att de flesta vänner jag hade försvann när jag flyttade upp till övik. 

 

Jag hoppas att du verkligen ser detta inlägg och du ska veta att jag alltid finns där för dig! 

 

Asså shit va dålig jag är på att skriva! Jag har haft så fullt upp och ibland vet man inte vart man ska börja... har iallafall äntligen blivit frisk så jag kan börja träna. Körde body balance pass igår och idag var det armar. Kan säga såhär, kommer aldrig kunna lyfta armarna imorgon.. och imorgon kör vi ett pass till! Längtar som bara den! Men får se om man kan utföra den med armar som inte komemr sammarbeta..

 

Men de jag igentligen vill säga var, hur ska man göra om man vet att det finns personer i ens närhet som man gillar men man vet att det inte fungerar? Ska man bara sluta eller ska man fortsätta? Det känns som att vad man är än gör så kommer någon såras eller så sårar man sig själv. Allt är så förvirrande.. plus så har de här veckorna verkligen skakat om hjärnan.. plugget är igång sen så är det så mycket saker som händer runt om en. Vart ska man börja någonstans? Allt är verkligen så oklart och konstigt.. vart ska jag börja?